Innan

Innan hade jag ramlat omkull, famlat, fallit men med oerhörd ångest för att slukas upp av evigheten. Jag klamrade mig svettigt fast i mig själv och vägrade släppa taget om det enda jag ansåg mig ha, min verklighet  

Då

Då för fem år sen

Då, när jag vettvilligt ofrivilligt obarmhärtigt blev liggande platt. Då väntade jag på efter. Kanske om ett halvår, ett år eller två. Den dag då jag skulle kunna definiera mig som frisk. Jag var sjuk, påtagligt sjuk. Jag drabbades av depression, ångest, kognitiva svårigheter, minnessvårigheter, kroppsvärk, yrsel och illamående. Min kropp och själ var utspridd i splitter. Det största problemet var inte alla de sjukdomar jag rabblat upp. Det var min tro att det hänt mig för att jag var otillräcklig, brast i kompetens och inte hade förmåga som andra. Att det var något jag saknade ”i mig” som jag kunde tillföra. Jag hade försökt så länge att göra saker bättre. Det var headbang på headbang. Att göra saker helt annorlunda och inte alls föresvävade mig inte. När jag låg där i mitt splitter var den enda vision jag hade att det skulle finnas ett efter när jag hittat ett sätt att må alldeles förträffligt och fortfarande göra allt jag gjorde och gärna lite till på ett optimalt och för alla tillfredställande sett.

Nu

Nu idag

Nu när jag kan känna mina andetag och gör aktiva val. Nu när jag vet att jag är okay om jag misslyckas med något. Jag kan försöka igen. Nu när jag vet att min tid är värdefull och att det är viktigt att välja vad jag gör med den. Nu när jag aktivt väljer mitt umgänge och vad jag väljer att lyssna på. Nu när jag vet att jag kan bli frisk från sjukdomarna men att det inte finns ett efter. Jag är min förändring, lever med min skörhet och förvaltar min egen lycka. Jag har fått acceptera sämre dagar men det är okay för det finns bättre. Jag har fått välja bort aktiviteter för jag orkar inte genomföra dem även om det är roligt. Jag går en ständig balansgång för att hantera mitt liv. Jag är djupt tacksam att det ”efter” jag hoppades inte är en möjlighet.

En blogg, en tanke, en reflektion. Att vara människa och leva ett liv. Förhållningssätt till livet, till relationer, familj och arbete. Vikten av glädje, skratt och humor. En förmåga och ett ansvar att aldrig någonsin ge upp på sig själv. En hand att hålla. Det finns inget efter men många sen…