Min glädje att läsa började tidigt. Jag formligen slukade litteratur. Jag tappade rutinerna i att läsa i samband med att barnen kom. Det blev lite netflixstreaming här och där. När jag fastnat i mig själv där för fem år sedan kände jag att jag behövde få tillbaka läsglädjen men också att jag behövde skapa mig ett sammanhang i förorten där jag bor. Ett sammanhang som inte definierades av att jag var en kollega, hustru eller mamma. Ett sammanhang där jag fick vara Jenny.

Bokcirkeln är en bas och en fristad. Det är högt i tak och alla som kommer dit sammanflätas av den lästa boken. Med åren har vi lärt känna varandra väl och jag har fått flera nära vänner. Som alla grupper utvecklas även denna. En fördel är att vi är öppna och släpper in nya deltagare när vissa av oss gör uppehåll. Det gör att jag aldrig står till i tanken i gruppen utan att det hela tiden gror.

I början var bokcirkeln ett sätt att se till att läsningen blev av. Jag hade svårt med koncentration och ord men lusten infann sig fortare än jag trott. Ibland har det varit lite för mycket men efter ett tag har vi hittat en puls i läsandet som passar vår grupp. Med tiden har lusten att läsa tilltagit.

Att hitta det egna sammanhanget har varit viktigt. Att inte behöva koppla det till enbart föräldraskap eller arbete utan till något jag tycker är roligt. Det har också gjort att vi är ett stabilt gäng som diskuterar litet som stort och som finns i närheten. Sen är det ju fantastiskt gott att gänget gärna ses ett par gånger om året för knytis. Min färgklick i vardagen.