Jag har hittat mitt grepp om träningen. Den måste bli av. Jag genomför den inte själv.

 

Förra sommaren stod jag och stampade med pt timmar och gymkort men fick inte det resultat jag önskade. Jag satt ett par månader och letade efter alternativ. Framförallt ville jag komma ut och träna utomhus. När man som jag har kontorsarbete blir det inte mycket tid ute om dagarna och jag kände att jag behövde både luft och träning. Sen behövde jag ett koncept som jag kände att jag kunde hantera.

 

Jag letade efter utomhusträning och hittade bootcamp. Bootcampet var på sex veckor och tre gånger i veckan. Jag tänkte då att det skulle kicka igång min inre fighter att vilja träna och tvinga mig i form. Det skulle det göra... Jag kollade upp konceptet, mailade med hon som driver det och anmälde mig. På egen hand... Som den rädda hare jag är kollade jag ändå om jag hade nån som ville hänga på och fick hugg. Ett riktigt bra, vi håller på än 10 månader sen. För efter att ha hoppat, trapptränat, fysat, haft sjuk träningsvärk så ville vi en gång till och en gång till. Tills det blev en vana. När det blev ett par veckors uppehåll vid jul dippade jag. Jag har lärt mig att mitt psyksika mående sitter tätt ihop med min fysiska träning. Att vara utomhus tillför också. 

 

Vid ett tillfälle under våren tänkte jag att jag kunde hantera ett uppehåll med egen träning. Jag avundas de som kan... Jag var värdelös och kastade mig snabbt in i ekorrhjulsträningen som jag vet blir av. Det är den bästa träningen. Den som blir av! När det gäller utmattningen har träningen varit det som håller mig i form. Det är stresshantering och urladdning i ett.