Eller var det inte så att jag inte behöver fallskärmen för jag funnit land? Hittat verktyg? De flesta dagar absolut. Andra dagar fortfarande absolut. När saker händer som jag tycker är svåra, helst undviker så klarar jag dem. Som att köra bil till nya ställen, ta svåra samtal eller utmaningar både hemma och på jobbet. Det som är svårast för mej att finna mig i är de långsamma dagarna när jag inte får ro i mig själv. Dagarna som jag tidigare fyllt med aktiviteter för att inte känna. Så har jag gjort så länge jag kan minnas. Inte reflekterat nämnvärt över att det är ett aktivt val, en flykt. Nu med pandemin har det inte ens varit möjligt. Nu är jag medveten att det händer och vet att det går över. Jag vet också att träning och promenader är ett bra sätt att bryta känslan. 

Livet med eftertanke. Livet med feeling. Livet med lust! Livet utan fritt fall!